Om sidorna kring min blåsa

Som ni kanske har sätt har det nu dykt upp i vänster spalten olika ”kapitel” kring blåsproblemen. Detta eftersom jag succesivt kommer att fortsätta berättelsen allt eftersom jag orkar skriva lite till. På så sätt kan ni lättare hitta vad ni har läst och inte läst. Plus att sidan blir inte så himla lång!

Det är bearbetning och terapi för mig att skriva om detta. Många händelser och turer har slutat i gråt och överlag är det rent ut sagt förjäkligt att veta i dagsläget att det är kört. Och ibland letar sig tanken in ”om vi hade gjort annorlunda där...” eller ”om de hade lyssnat på mig bättre”. Men nu är läget som det är och jag får försöka se framåt och de möjligheter som finns samtidigt som jag försöker få ett avslut på det som varit.

Vad jag har förstått är min historia rätt unik. Men jag är övertygad om att det är några, någonstans där ute, som känner igen sig åtminstone bitvis. Jag hoppas att min historia kan tillföra er något.

Abstinens efter utekväll

Drabbades precis av plötslig abstinens efter att gå ut och ha roligt på krogen. Dansa lite, prata, träffa nya människor och sen när fötterna ger upp gå och äta lite fyllekäk mitt i natten.

Och visst, det borde väl vara genomförbart, men hur ska jag kunna ha kul med minst en krycka?! Då formade sig nästa plan, gå med kryckor till krogen, lämna dem i garderoben och sen halta runt där inne. Haken med den idéen är att jag ramlar utan kryckan. Fan! Allt annat (magproblem mm) kommer säkerligen bli sämre av en sådan utekväll men det kan jag förebygga. Det är benet det hänger på.

Jag vill, jag vill, jag vill… Och jag ska. Jag vet bara inte hur än. Kommer med största sannolikhet att tillbringa kvällen med att testa att sätta SI ortosen, linda in fotleden och stabilisera knäet på olika sätt. Jag kräver bara några timmar utan kryckor. Sen fattar jag med att riskerna är stora, det kan bli sämre och jag kommer troligen få sota för kvällen efteråt. Men samtidigt kan det bli en minnesvärd kväll som jag kan tänka tillbaka på långt efteråt och då är det värt det.

Arcoxia och UVI

Jag var på VC i torsdags för att få något utskrivet mot de värsta smärtorna som just då var mensvärk av stora mått, nervsmärtor i höger benet och något att ta när knäskålen hoppar ur led.

Efter en timmes diskussion kom jag hem med Arcoxia. Kanske inte den muntraste biverkningslistan men man kan inte utveckla missbruk iaf.

Arcoxia hjälper inte när knäskålen är ur led erfarade jag igår. Det hjälper delvis mot nervsmärtorna och mensvärken, liksom gör det hanterbart sålänge jag inte överanstränger benet (exempelvis genom att jaga två unghästar genom en gigantisk hage).

Däremot hjälper det uppenbarligen väldigt bra mot UVI smärtor. Jag har de senaste dagarna tänkt att ”äh bakterierna är väl inte så aggressiva den här gången”. Tog Arcoxian igår kväll ett par timmar tidigare och nu på morgonen vaknade jag upp lite väl tidigt med trängningar, sveda och värk över blåsan. Temp på 37,9 grader. Med andra ord, en rätt typisk infektion i blåsan för mig. Tog mina morgontabletter och nu, knappt två timmar senare känns det som vanligt och tempen har gått ner till 37,3.

Så Arcoxia kanske inte är så dumt! 😀

Lite dubbelmoral

Jag tycker att det råder lite dubbelmoral generellt bland läkare när det kommer till smärtstillande.

Opiater det är, som de flesta nog vet, beroendeframkallande. Därmed inte sagt att alla behöver bli beroende.

Jag har tidigare fått uppåt 100 st Tramadol eller Citodon utskrivet (ofta med flera uttag dessutom) men att få 14 st Oxynorm kapslar eller en flaska flytande så att jag kan ta halva dosen, då drar alla läkare öronen åt sig. För det kan man ju bli beroende av.

Googlar man Tramadol är det ingen trevlig läsning. Högt rankat är olika ”knarkforum” om hur man får en så bra kick som möjligt.

Ungefär 2/3 ner på följande länk (efter ett diagram precis) kan man läsa följande:

Av de rapporter som inkommit till Läkemedelsverkets biverkningsenhet kan ses att tramadol, liksom andra opioidanalgetika, kan innebära en risk för beroende och missbruk. Risken tycks vara större för patienter med ett tidigare beroende av läkemedel och/eller alkohol. Detta stöds också av andra undersökningar, fallrapporter och studier som genomförts efter registreringen av tramadol (1,6,15–18).

http://www.lakemedelsverket.se/Alla-nyheter/NYHETER-2006/Utsattningsreaktioner-av-tramadol–ett-storre-problem-an-forvantat-/

Okej, Tramadol är med andra ord ett preparat som kan leda till missbruk. Dessutom beskriver rapporten att utsättninsbesvär efter längre behandling förekommer frekvent. Jag själv får en hel del biverkningar av Tramadol också.

Oxycodone (oxynorm/oxycontin) är en stark opiat. Det finns mycket att läsa om toleransutveckling, abstinensbesvär och missbruk där också.

Men, saken är den att jag inte behöver Oxynorm varje dag, året runt, resten av mitt liv. Jag har bättre perioder och jag har sämre smärtmässigt. En kväll som denna när höger knäskål inte vill stanna kvar på plats och det är svullet och krampar, ja då skulle det helt klart underlättat med lite smärtlindring som tar det akuta. Dessutom är reponeringen säkrare och risken för broskskador borde vara mindre om jag är smärtlindrad = mindre stress… Men det är klart, jag kan ju bli beroende.

Krånglande tarmar

I nuläget håller vi på och trappar ner på mina Entocort tabletter (kortison) eftersom den inte har effekt längre och jag gjorde en koloskopi för bara några dagar sedan. Behöver bara hålla mig i något sån när skick tills biopsierna och ev vidare utredningar är klara.

Men det är kämpigt, har precis suttit på toa och önskat att jag vore död. Gör så förbannat ont! Det gör fortfarande väldigt ont så nu ska jag krypa ihop till en boll, satsa på att ta mig igenom smärtorna och sota för att jag smakade på ett par små skedar blåbärspaj. Jag går ner i vikt iaf…

Youtubeklipp om EDS

Första inlägget

Första blogginlägget… Det ska vara lite speciellt, sånt där som fångar läsarna. Eller?

Jag är ledsen men jag är urkass på att spotta ur mig texter på kommando. Oftast när jag tar initiativ till något är det för att jag känner ett behov och därför vill. Därav kom den här bloggen till faktiskt. Jag känner att jag kan bidra med lite kunskap och jag hoppas att du som läser här kan ge mig nya kunskaper.

Kommer att fippla lite grann med sidan ett tag framöver då och då, första målet är att få hela berättelsen kring blåsan klar. Eller åtminstone så klar den kan bli när man är mitt uppe i allting.

På återseende!