Hjälpmedel för att tömma blåsan

De flesta människor kan kissa normalt, det är liksom ingenting man tänker på utan man lever som vanligt, får signal upp till hjärnan när blåsan börjar bli full och går sedan och tömmer blåsan på toaletten några gånger per dag. Men vad gör man om den där signalen av någon anledning inte fungerar?

Först och främst, det är en komplicerad signal och oavsett grundorsak måste urinen ut. Därför är det oerhört viktigt att om man har problem eller bara misstänker att man har problem med urineringen att man söker vård. De flesta vårdcentraler har bladderscan som är ett enkelt sätt att kolla ifall det finns urin kvar i blåsan efter man har kissat.

Det är otroligt onödigt att förstöra sin blåsa genom att hålla sig längre än nödvändigt. Oftast är det äldre män som får urinretention (till följd av exempelvis prostataförstoring) men till exempel Fowlers Syndrom kan drabba unga kvinnor. Även vissa mediciner har som biverkan att de försämrar blåstömningen.  Får man ut urinen och avlastar innan det går alltför långt så kan blåsan oftast hämta sig utan permanenta besvär.

Normalt rymmer blåsan 200-500(-700) ml hos en vuxen, vid 300-450 ml är man normalt sett så kissnödig så att man nästan kissar på sig, får den fylla på sig ytterligare så kissar man på sig helt enkelt. Det går inte att styra hos en normalt fungerande blåsa utan det bara händer. När det börjar dra sig mot en liter i blåsan riskerar man njurskador på allvar. Såvida man inte har en ”slapp” blåsa med lågt tryck vill säga (då krävs det större mängder för att njurarna ska ta skada) och det är ingenting som man själv kan bedöma, alltså sök vård om du har problem med blåstömningen!

Enkla hjälpmedel/tips

Det allra simplaste hjälpmedlet är att hålla koll på klockan, dvs tömma med några timmars mellanrum även om man inte känner sig nödig. Något annat relativt enkelt är att ”krysttömma”, helt enkelt använda bukmuskelaturen för att trycka ut urinen. Man kan även med handen trycka strax ovanför blygdbenet på magen för att hjälpa till att tömma tomt.

Kvarliggande kateter, KAD

Efter vissa operationer får man en kateter i urinröret som ligger kvar några dagar för att undvika urinretention. På samma sätt kan man låta en kateter ligga kvar ett tag för att låta blåsan återhämta sig. Katetern kopplas till en urinuppsamlingspåse och urinen rinner ut fritt. De flesta tycker att det är lite obehagligt med katetern, det kan skava i urinröret och läcka vid sidan men tolererar behandlingen. Nackdelen med en kvarliggande kateter är att en biofilm av bakterier bildas som kan ge urinvägsinfektion. Ska katetern ligga kortare tid kan en kateter med silverbeläggning hindra infektion. Dessa är dock något dyrare. För att förhindra stenbildning är silicon bättre än latex. Siliconkatetrar har dessutom större innerlumen vilket underlättar om man har mycket koagel i urinen.

Personligen så tycker jag KAD var extremt obehagligt och smärtsamt. Jag fick det först när jag fick urinretention men klarade knappt av två dagar innan jag flippade ur helt. Det gjorde ont, rann vid sidan och det kändes som att kuffen var påväg ut genom urinröret.

Ren intermittent kateterisering (RIK)

Har man långvariga blåstömningsbesvär eller medfödda besvär är RIK det absolut bästa. Det ger lägre frekvens behanlingskrävande infektioner, blåsan får jobba vilket kan leda till förbättring, man kan sköta det själv på toaletten och det liknar helt enkelt ”vanlig tömning” relativt mycket. Man använder en tappningskateter som är något styvare i materialet och som man kasserar efter man har använt. Katetrarna skrivs ut kostnadsfritt som hjälpmedel. Det finns några olika fabrikat och varianter varav några är riktigt smidiga och förpackade i en diskret förpackning med sterilt vatten i som gör kateterns yta slemmig för bättre glid. Andra får man själv hälla kranvatten i förpackningen på.

Metoden är enkel. Man tar helt enkelt sin tappningskateter, för upp i urinröret, väntar tills det slutar rinna och drar sedan långsamt ut den för att få med bottenslammet (där bakterierna i regel finns). Det är viktigt att tömma helt tomt för att undvika urinvägsinfektioner. Innan och efter tömningen tvättar man händerna ordentligt, inga handskar behövs om man ska tappa sig själv, sjukvårdspersonal använder handskar och tvättar ofta underlivet med Descutan för att minska infektionsrisken. Hur ofta man ska tömma bestäms med sin läkare eller uroterapeut och det beror på vätskeintag, grundsjukdom och om man kan kissa lite grann och bara behöver tömma ut så att det blir helt tomt.

Jag vet att RIK är det bästa för mig, det finns ingen tvekan. Mitt problem är att det gör ont. Det gör riktigt ont i urinröret (taggtrådskänsla), sfinktern och blåsan. Eftersom det gör ont hamnar jag i en ond cirkel där jag undviker att RIKa vilket gör att det gör ännu ondare när jag väl tömmer för att jag spänner mig osv. Jag får ofta panikångestattacker numera i samband med RIK och smärtorna i underlivet sitter i flera timmar efteråt efter varje tömning. Helst bör jag tömma 3-4 gånger per dygn, något jag inte klarar av i nuläget. För att komma runt detta har jag testat några olika saker:

• Testa varmt/ljummet vatten (ger mjukare kateter).
• Testa iskallt vatten (kyler katetern, så att smärtan dämpas tillfälligt, kan dock kännas rätt obehagligt).
• Sitta ”bakvänd” på toaletten för att få bättre utrymme och på så sätt snabbare kunna få katetern rätt i urinröret.
• Använda spegel för att hitta urinröret (är dock lättare att känna sig fram tycker jag men spegel kan vara bra första gångerna för att ”lära känna” sitt underliv).
• Handtag för bättre grepp om katetern, hjälper om man har problem med finmotoriken men är rätt bökiga.

 Innan du testar något av nedanstående, prata med din läkare eller uroterapeut!

• Ovesterin salva 1mg/g kan användas lokalt runt urinrörsmynningen för att stärka slemhinnorna. Extra lämpligt om man av olika skäl har låg östrogenhalt, exempelvis av hormonspiral eller Proverabehandling. Jag har använt salvan när jag åt Provera och det blev lite bättre överlag ”där nere” än utan. Svider rätt rejält och kan till och med börja blöda i början om man är riktigt skör…
• Xyloproct salva som normalt används mot hemorrojder innehåller lidokain (bedövningsmedel) och hydrokortison. Är rätt dyr (90-100:- för 20 gram) och ingår inte i läkemedelsförmånen. Används normalt inte vid RIK men en gynekolog föreslog att jag kunde testa för att se ifall kortisonet skulle kunna läka ut eventuell inflammation i urinröret och ifall beredningsformen skulle kunna ge en lite långvarigare bedövning. Jag stryker den på kateterspetsen och nedanför hålen precis så att dem inte kläggar igen av den tjocka salvan.
• Xylocain gel 2% sprutas in i urinröret innan. Det är lite klorhexidin i gelen som kan svida, särskilt om man har känsliga slemhinnor. Smidigast är gelen förpackad i färdiga ”sprutor” som läkare eller sjuksköterskor med förskrivningsrätt kan skriva ut på recept (ingår i läkemedelsförmånen). Min erfarenhet är att urologer älskar deras gel (de har gelen till allt…) och har inga problem med att låta patienter testa det. Ger bättre glid, kan hjälpa till att hitta urinröret och innehåller bedövningsmedlet lidokain. Jag har aldrig märkt någon skillnad på vanligt glidslem och Xylocain gel, möjligen att den sistnämnda svider mera. Med andra ord, jag får ingen bedövande effekt alls.
• Xylocain kutan spray 10 mg/dos används inom sjukvården exempelvis vid suturering av ytliga förlossningsskador och för att bedöva svalget vid gastroskopi eller bronkoskopi. Den har smaktillsats av denna anledning och luktar därför rätt starkt banan. Är receptbelagt och ingår i läkemedelsförmånen. Innehåller också lidokain och är inget som normalt används vid RIK. Spraymunstycket är dock rätt litet i omkrets (mycket mindre än normal tappningskateter) och långt (som en lång tunn slang för att man ska nå in ordentligt i svalget t ex) så det går att använda om man är försiktig. Jag använder runt 7-10 sprej per gång, börjar först ytligt runt mynningen och sprutar sedan försiktigt in i urinröret. Svider något otroligt i 4-5 sekunder men bedövar sedan rätt bra i själva urinröret (dock inte sfinktern och blåskramperna) om man lyckas spreja upp ordentligt. Handlar om teknik med andra ord. Förvånande att den inte används mer då den är potentare än gelen. Har också fått testa den via gynekologin…

Suprapubis kateter

Har flera fördelar mot KAD men också risker. Vad man gör är att man (oftast under lokalbedövning) anlägger en konstgjord kanal in till blåsan via bukväggen. Istället för kateter i urinröret får man en kateter på magen, precis ovanför blygdbenet. Är jättebra om urinröret är skadat eller blockerat. Finns några ovanliga komplikationer vid insättandet (perforerad tarm, blödningar) men första gången man anlägger en kanal brukar gå utan större obehag. Problemet blir om man får ”sticka” flera  gånger då det blir mycket ärrvävnad vilket leder till ökad risk för komplikationer. Då är det säkrare att bli nedsövd och att läkaren kollar med cystoskopet samtidigt i blåsan för att se till att katetern hamnar rätt.

En stor fördel är att man kan stänga av/proppa katetern så att blåsan får jobba. Infektionsfrekvensen är lägre trots att man använder samma slags katetrar som vid vanlig KAD. Huden runt katetern måste dock skötas ordentligt och plåstras om. Vätskar det mycket är Cavilon bra för att skydda huden och eventuellt svallkött kan behandlas på olika sätt. Sexuella aktiviteter är lättare med en slang på magen än en i underlivet men den stör onekligen också.

Jag har levt med suprapubis kateter i över ett år så merparten av blogginläggen berör detta.

Nervstimulering

Man kan operera in en liten ”pacemaker” i nedre delen av ryggraden som hjälper till att få fram signalerna. Alla är inte kandidater för detta, väntetiden är lång (ofta över 1 år), det är en dyr teknik men de som fått denna behandling blir oftast mycket bättre. Mer info finns på sidan om Fowlers Syndrom.

Stomier

En stomi kan rädda livet på folk. Måste man ta bort blåsan på grund av cancer är stomi av något slag ett måste. Men finns det andra alternativ för att behandla urinretentionen ska man ta dem. En stomioperation är en stor operation med många risker och det finns inga garantier för att stomin fungerar. Dock säger dem som gått igenom en urostomioperation ofta att det är det bästa dem någonsin har gjort. Men som sagt, det är ett riskfyllt ingrepp oavsett teknik, möjligen undantaget Mitrofanoff.

Det finns kontinenta stomier och Bricker deviation. Bricker innebär urinpåse på magen, kontinenta stomier (Kocks, Mitrofanoff, ortopopt blåssubstitut etc) antingen att blåsan fortfarande används på något sätt eller att man med en bit tarm skapar en konstgjord blåsa. Långtidsriskerna är högre med kontinent stomi som dessutom är svårare rent tekniskt att göra.