Fullt upp

Är det helg igen redan? Allvarligt? Borde det inte vara tisdag idag? Och mars…?! Vad hände egentligen med tiden?

Ungefär så har mina tankar gått det senaste. Dagarna flyger bara förbi, dagar fyllda med en blandad kompott av pluggande, smärtattacker, hästeriet, någon enstaka vårdkontakt, migrän och alldeles för många tappade tallrikar i golvet… Blandat med massor, massor annat!

Det är ljust numera på morgonen när jag släpper ut Fröken F precis som det fortfarande är ljust när jag kommit hem, lagat mat, fixat stallet och sen bäddat ner mig i någon av sofforna. Snart kommer det vara grönt  och vackert ute igen.

Det är så mycket som hänger löst så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än att jag mår bra samtidigt som jag mår skit samtidigt som jag kan gå en promenad med bebishästen samtidigt som jag knappt kan ta mig upp ur sängen. Eller exakt samtidigt är det inte men mitt mående skiftar väldigt fort, nästan från dag till dag. Överanstränger mig – vilar upp mig, för att sedan överanstränga mig igen…

Jag funderar alldeles för mycket. Vart ska jag göra av hästarna när jag flyttar? Vad händer om mina händer blir sämre än nu? Vad händer om…? Samtidigt kan jag ju inte svara på mina egna funderingar mer än att det löser sig på något sätt och det ger faktiskt sinnesro att acceptera det. Jag vet inte hur men då kommer det att lösa sig på något sätt.

På det stora hela antar jag att jag mår okej. Tänker jag tillbaka på hur det var för bara ett år sedan känns det som rena lyxen att fundera på vad jag ska göra ett par veckor i sommar för att få ”semester” (tvivlar på att EDSen kommer godkänna ansökan i år heller men kan ju försöka göra något givande så att det blir en positiv upplevelse iaf). Jag har ont men merparten av tiden kan jag hantera det på olika sätt, ibland krävs det mer drastiska saker än vanligt (typ total sängvila och mycket smärtstillande) men så länge det går över igen eller åtminstone lättar lite mellan varven är det OK. Och visst det finns saker som blivit värre nonstop det senaste men där får jag åtminstone uppbackning av vården vilket jag är innerligt tacksam för!

Förhoppningsvis får jag lite klarhet snart i mycket av det som inte funkar så kanske jag vågar mig på att spika lite planer med…:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s