Sömnlös

Har börjat bli allt fler och fler sömnlösa nätter den senaste tiden vilket inte är så kul när man har hela dagen inbokad vid telefon för att passa sjuttielva olika telefontider…. Tyvärr är det ju viktiga samtal också som jag borde ha avklarat för länge sedan!

Foten gör ont. Den gör riktigt ont och gipset har stora sprickor i sig. Åka in till akuten är ingen idé för både jag och ortopeden blev rätt rädda efter vad som hände i fredags och nu är det ju inte långt kvar tills återbesöket. 1½ dygn borde jag väl kunna härda ut trots att jag har lust att hugga av mig den? Sååå snett kan den ju inte ligga i gipset heller (även om den definitivt ligger FÖR snett) men så fort gipset ryker kommer den utan tvekan lägga sig jättedåligt igen och det fasar jag för. Nej, bäst att knapra mina piller och bita ihop.

Har fått trimetoprim utskrivet mot urinvägsinfektionen jag fick av KAD:en också. Min mage gillar inte trimetoprim utan vill helst skicka upp tabletten igen samma väg som den kom ner… Fort! Bråkat i mig den tre kvällar nu och har förhoppningsvis fått behålla lite även om jag inte känner av någon förbättring. Sen mensvärk, ont i händerna, op-såret på handen blöder lite… Oj, när jag tänker efter skulle kvällens lista över krämpor kunna bli riktigt lång!

Grubblar en hel del också. Fröken F som ser väldigt sliten och deppig ut och jag känner mig maktlös, så jäkla maktlös att jag började gråta idag när jag var ute och hälsade på. Min lilla älskling som jag skulle göra allt för men just nu kan jag inte göra något… Märks tydligt att hon saknar sin forna livskamrat och han är det enda jag inte kan ge henne. Hon betyder extremt mycket för mig, lilla Fröken har funnits där för mig i många tuffa år och det sliter sönder mitt hjärta i småbitar det här…

Älskade häst ❤

Sen alla flashbacks från kvällen Max dog som blivit värre igen, maktlösheten och den där dumma ångesten. Jag kommer få leva med den kvällen resten av mitt liv och försöker verkligen försona mig med de val jag gjorde och de beslut jag fattade och förstå att jag gjorde rätt och inte kunde göra mer men det skär i hjärtat. Det skär verkligen i hjärtat att behöva återuppleva det så gott som dagligen när jag sluter ögonen. Fattar att det har med mörkret ute och att min fysiska hälsa påminner om hur det var då som triggar. Men ja… Det är tufft.

Till soppan kan vi lägga till en liiiten skopa gammal hederlig dödsångest som hör ihop med det som hände i fredags, stress över skolan och samtidigt är jag jätte förväntansfull och taggad för att åka iväg söderut om bara lite mer än en vecka. Har redan börjat packa trots att jag inte vet om jag kan åka. Hänger på ortopeden och foten helt… Men resrutten är upplagd, jag har gjort inköpslista och planerat alla små detaljer kring valutor, vad jag ska göra på dagarna där nere osv. Behöver komma bort och få perspektiv på livet igen och hitta den där jävla anamnan igen så att jag kan fokusera på plugget och bli klar någon gång.

Med hopp om sömn… Någon gång.

/Amanda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s