Gör rullstolen mig korkad?

För några dagar sedan åkte jag och mamma iväg för att storhandla. Eftersom jag inte orkar gå så långt på foten och inte SKA gå så mycket på den så som läget är nu kämpade mamma in rullstolen i bilen, en liten Golf. Var preeecis att det gick efter att ha plockat bort allt som gick, dyna, fotstöd och hjulen. Är en typisk standardrullstol jag har och eftersom den bara är hemma på tillfälligt besök så har inte jag tryckt på om någon lättare eller gummigrepp osv. Som sagt, den är här på tillfälligt besök. Inget annat.

Kommer till affären och börjar handla, precis som vanligt. Plötsligt börjar folk hälsa, alltså okända, på ett sätt som om jag vore fem år. När jag puttar runt kundvagnen själv från rullstolen på fruktavdelningen för jag ville ta mig vidare, inte för att jag måste utan för att jag ville, erbjuder sig någon genast att hjälpa. Sträcker mig efter en lax i frysdisken – genast någon som vill agera god samarit och hjälpa och tycker att småprata med mig vore trevligt på nivån som om jag vore 5 år igen.

Jag förstår att det är med god vilja och jag tycker att man ska försöka hjälpa, men det blir lätt fel. Jag nådde den där laxen själv utan vidare, jag klarade av att småputta kundvagnen själv. Inte fasen hade någon hjälpt ifall jag kom med kryckan i näven och då hade jag behövt hjälpen mer.

Är lite som när gravida blir ”attackerade” av okända som vill klappa bebismagen och ställa frågor. BIG NO NO om ni frågar mig!

Jag gillar inte rullstol för jag blir så blottlagd, det blir så tydligt att jag är sjuk. Det river sönder stora hål i fasaden…

11 tankar om “Gör rullstolen mig korkad?

  1. Ja det är nog mest för att de vill känna att de själva gjort någonting bra. Hoppas att din fot blir bättre snart! Kram

    • Ligger väl lite i det… Räcker med att gå tillbaka och titta på hur jag själv är, hjälper gärna om jag ser någon ha svårt med att öppna dörrar osv… (hoppas att jag inte uppfattats som en sådan där som pratat på 5 års nivån bara!)

      Kram tillbaka!

  2. Förstår dig till fullo! Blev ”utrullad” i en rullstol från akuten. Sade till min man ungefär det som du skrivit. Känslan är väldigt subjektiv. Det är ju trots allt ett hjälpmedel så borde inte vara några konstigheter..Sitter i huvudet.. Man vill ju kunna klara sig själv.

  3. Jag som sitter permament i rullstol känner igen mig i det du säger när det gäller andras beteende. Men jag tar det inte på samma sätt som du.
    Jag blir glad när folk känner att de vill hjälpa till och ge mig ett handtag. Om de väljer att se på mig som om jag vore förståndshandikappad också så är det deras problem och väldigt enkelt för mig att så hål på.
    Jag är ledsen att du känner så min vän. Hoppas du snart slipper rullstolen och får komma iväg på din drömresa. 🙂
    Kramar från mej. ❤

    • Jag kan tänka mig att har man långvarigt behov av rulle så vänjer man sig helt enkelt och får en annan syn på det hela. Jag har nog inte riktigt accepterat den som ett hjälpmedel för att må bättre utan den är snarare ett hatobjekt som göms i garaget vid första bästa tillfälle.

      Givetvis tackar jag för hjälpen och är artig men inombords bubblar ”jag kunde faktiskt själv”-monstret. Kanske känns som att de inkräktar på min värdighet? Äsch, jag vet inte.

      Kram tillbaka vännen, hoppas du får dig lite sömn inatt… ❤

  4. Min far var polioskadad och gick med bandage och käpp, då var det inte alls kul att vara i hans kläder. Han var annorlunda och därmed pratade folk inte direkt till honom utan till den som var med.
    Med andra ord fungerar inte kroppen = fungerar inte knoppen.
    Har arbetat med rörelsehindrade där huvudet är fullständigt friskt men kroppen förtvinad. mycket sällan pratade man direkt med personen i permobilen utan man pratade med mig om den personen.
    Man vänder ryggen till och smet undan. Man hyssjade sina barn när dom var nyfikna och ställde frågor.

    Så att från det till att vilja hjälpa till ser jag som ett otroligt framsteg och en välvilja hos människor att se varandra och ställa upp.
    Att du min vän reagerar som du gör förvånar mig inte det minsta eftersom du är mer än självständigt och vill och kan själv! ❤ Ibland kan det faktiskt vara skönt att få den hjälpen även om jag förstår din frustration.
    Hoppas din fot läker snabbt så du kan röra dig som vanligt.
    KRAM

    • Tack Anna för dina ord! Är verkligen tragiskt hur samhället bemöter funktionshindrade även om jag tror (hoppas) att acceptansen och kunskapen i samhället blir bara större så fördomarna försvinner.

      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s