Nystart

På måndag börjar den efterlängtade utbildningen som ska ge mig vad som behövs för att ta mig vidare framåt i livet. Det är med skräckblandad förtjusning som jag numer ska plugga heltid (annars inga pengar) och äntligen ligger förhoppningsvis högskolebehörighet ett år framåt. Men för att det ska bli ett år och inte längre krävs lite mer än heltid och därför har kugghjulen börjat snurra kring vad jag ska prioritera överst i min lite väl ofta röriga vardag.

Hästarna håller på och flyttas runt för glatta livet känns det som för att jag ska ha de hästar nära som jag behöver ägna tid åt men som inte innebär massor av fysiskt arbete. Så som det ser ut nu kommer Fröken F givetvis stanna hos mig ihop med bebishästen N och två islandshästar som är 1 respektive 2 år. Tycker om att jobba med 1-2 åringar eftersom det inte innebär något tungt utan mest gullande. De går dessutom på lösdrift vilket passar mig ypperligt, kommer troligen bara ha Fröken F installad och hon är väldigt renlig och lättmockad = väldigt lite arbete.

Sen är det ju som så att jag faktiskt är sjuk och det är ingenting som någon kan trolla bort. Vården trasslar lite grann som vanligt och jag försöker att få ett mentalt avslut på det som hände i april, det ligger fortfarande i bakhuvudet hela tiden och har gjort mig väldigt rädd för att släppa på kontrollen och lita på folk.

Samtidigt tillstöter nya grejer med kommande handoperation (hur tusan jag ska kunna få ut urinen vet jag fortfarande inte) som för varje dag blir bara mer och mer nödvändig. Jag har jättestora problem med finmotorik, smärtor och domningar vilket märks absolut tydligast när jag ska få ut urinen. Eller försöka skriva för hand. Att jag behöver operationen är inget snack om saken… Är bara allting runt omkring som ska lösas fram tills det finns ledig operationstid och tiden efter när det läker.

En annan viktig grej är det faktum att jag ägnar mycket tid åt att svara på frågor i olika grupper och forum. Jag har stor nytta av de fördjupningskurser jag läst i biologi bland annat vilket gör att jag ofta känner att ”det där vågar jag svara på”. Men det är just det, det tar tid och sliter på händerna. Skriva ett långt svar som sliter som attan för att en vecka senare få samma fråga igen är inte ett dugg kul. Tid som jag inte har och handfunktion som jag inte har. Detta är huvudorsaken till att jag gått ur flera EDS-grupper/forum, så som min kropp mår nu och det berg av saker jag har framför mig finns det inte kapacitet att som en papegoja säga/skriva samma sak om och om igen. Särskilt tidskrävande upplever jag att ”förståsigpåare” är, jag är hårt drillad i skolan vilket gör att jag alltid håller mig till fakta baserad på vedertagna studier eller mina personliga upplevelser (och skriver då att det är mina upplevelser). Att då argumentera om och om igen kring någons okunskap tar så himla mycket och kommer sen nästa med samma påstående blir det tungt att börja om igen samtidigt som jag gör det för att jag vill hjälpa, jag vill förklara. Men jag är less helt enkelt på att behöva göra det om och om igen.

Dessutom kan jag känna att mentaliteten i många grupper är inte den bästa. Det är mycket ”stackars dig!” istället för konstruktivitet. För mig väger en personlig erfarenhet, även om den bara är ytlig, otroligt mycket tyngre än ett ”stackars dig”. Trots allt, när något är tufft i livet är det oftast handfasta råd/tips som behövs, inte ömkande (även om det kan vara skönt ibland att få medhåll).

För att sammanfatta lite: jag har mycket att göra, är less på att behöva upprepa långa utläggningar/argumentationer som det blir i grupper modell större med nya medlemmar som faller in titt som tätt och ställer samma frågor utan att ha läst lite bakåt. Jag vill fortfarande kunna känna att jag bidrar något men forum/facebook grupper är inte rätt form för mig av flera anledningar och därför är jag inte med i sådant längre med ett par små undantag. Alla större grupper är utrensade och jag har raderat mycket som jag skrivit tidigare. Det känns så blottat på något vis att veta att när jag skrev just det inlägget fanns det 20 personer i gruppen, nu är det närmare 70 och jag har noll koll på många…

Ska livet gå ihop måste jag sätta mig först, för vad är egentligen viktigast? Vårda kroppen eller trötta ut händerna genom att svara på samma fråga för sjuttielfte gången så att jag inte får in katetern sedan utan får ägna hela natten åt att kämpa mot kroppen och sedan inte orka med studierna?
– Svaret är nog rätt enkelt för er också.

Men för att jag fortfarande ska kunna bidra fast på en mera strukturerad nivå, finns det nu en sida här på bloggen som heter Vanliga frågor. Än sålänge är den helt tom (okej det ligger en bild där på en söt blomma :)) men där kommer jag så småningom (i mån av ork) fylla på med lite av de vanliga funderingarna personer med EDS har och ge mitt svar.

Vill ni ha tag på mig är ni hjärtligt välkomna att kommentera här på bloggen, gå in på bloggens facebook sida och skicka ett meddelande där eller skicka ett mejl till mejladressen som står i vänsterspalten.

Jag har inga problem med att svara på frågor och försöka hjälpa där jag kan, bara det blir i strukturerad form och på en plats utan ”tycka synd om allt och alla”. Det finns gott om myter som behöver slås hål på och jag bryr mig och brinner för alla er andra drabbade också! Men… Nu måste jag sätta Amanda först. Låt oss se detta som en nystart, ett nytt kapitel, vad sägs?

/Amanda

3 tankar om “Nystart

  1. Lycka till med skolan nu gumman, hejjar på dig härifrån! Du kommer klara det galant, för du har motivationen! Du vet att det är bara att höra av dig när du vill/behöver 🙂 stor kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s