Egenremissen driver mig till vansinne

Efter att ha fått klargjort att om jag vill ge mig på ”några nervexperiment på forskningsnivå” får jag skriva egenremiss för sådana galenskaper tänker då inte sjukhuset medverka till (hur man nu kan framställa sakral neuromodelering på ett sådant sätt är för mig ett mysterium, okunskap och ovilja att erkänna den kanske? Jag som helt okunnig i sammanhanget ser inga risker med det övht eftersom man gör noggranna tester innan man opererar in nervstimulatorns elektroder och skulle något hända kan den tas ut igen. Dessutom har tekniken visat väldigt lovande resultat vid Fowlers Syndrom).

Happ, tagit reda på ungefär vart i Sverige dessa ”galenskaper” äger rum och försökt kolla upp ev pågående forskningsprojekt, vilket inte var det lättaste men i alla fall, kvarstår gör att skriva ett brev helt enkelt och det driver mig till vansinne. Vart ska jag börja? Vad är nödvändig information? Vilka frågeställningar ska jag ha? Hur ska jag få fram vad jag vill utan att verka galen och desperat?

Återupptar det hela nog i morgon, är ruggigt trött och har varit det hela dagen. Varit mycket nu ett tag och det slår tillbaka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s