Avundsjuk

Jag måste erkänna att jag är lite smått avundsjuk. Imorgon tar merparten av dem i min årskull studenten. En skitstor händelse i ens liv och jag är otroligt glad för deras skull särskilt dem som liksom jag läst naturvetenskap och som jobbat järnet. Många av dem kommer att uträtta stordåd är jag övertygad om, underbara och smarta människor hela bunten som jag önskar all lycka trots eventuella meningsskiljaktigheter 😉

Jag missunnar inte dem firandet med skumparty, alla fester som varit under nedräkningen, stipendierna som ska delas ut och varken utspringet eller balen. Det är dem värda! Men… Jag önskar att jag också fick det. Jag VET att det är mitt egna val att avsluta gymnasiet hastigt och lustigt och jag vet att det är det rimligaste att göra i min situation och att det kommer gynna min framtid. Bara det att jag önskar att situationen vore annorlunda.

Så jag missunnar ingen något, jag är bara tillfälligt besviken och frustrerad över hur mitt liv ser ut. Att inget blivit så som jag en gång ville. Visst, slutmålet kommer jag att nå men det blir krångligare väg dit och på vägen får jag offra saker som betyder något. Livet har helt enkelt inte blivit som den 10 åriga Amanda stakade ut. Det behöver egentligen inte vara negativt, det har kommit positiva saker ur det också, men just studenten svider rätt hårt…

Jag kan inte säga att jag önskar att jag inte hade fötts med EDS. Visst, jag har ingen längtan efter att vara sjuk, men det är mina förändrade förutsättningar och min uppväxt som blivit därefter som gjort mig till den jag är idag och jag tycker faktiskt att jag är en bra människa, trots alla hinder. Däremot tycker jag att min kropp har protesterat färdigt för de närmsta 50 åren och jag skulle uppskatta ifall det fanns något sätt att bromsa det snabba förfallet som pågår just nu. Jag ber egentligen inte om att bli bättre rent fysiskt, bara jag inte blir sämre! Om bromsen slås på nu kan jag nog hitta strategier (delvis med hjälp av vården) runt de problem som finns och få vardagen att fungera. Det kommer bli jobbigt, jag kommer få kompromissa med mig själv och mina ambitioner och det kommer att ta tid. Kruxet är att ser imorgon ut som de senaste 39 dygnen gjort så kommer imorgon vara en sämre dag för kroppen än idag är. Och idag var ingen bra  dag…

En tanke på “Avundsjuk

  1. Kära du… Jag förstår dig!
    Jag hoppas verkligen du får ordning på vardagen snart så du kan börja leva.
    Kramar i massor skickar jag, även om det inte gör saken bättre. ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s