Det här med att hushålla med energi och tid

Är en konst, utan tvekan. Dessutom en konst som jag inte behärskar fullt ut och nog aldrig kommer att lära mig även om jag framöver ska jobba ännu mera än vanligt på att bli bättre.

Något jag har börjat göra är att värdera vad saker är värt för mig och min kropp.

Skolan – två viktiga lektioner varav den ena på HiS med fyra timmars håltimme där mellan (dvs en heldag i stan), är det värt priset? Är det värt att gråta av smärta och sedan ge upp halvvägs? Hur mycket kommer det ha kostat på de närmsta dagarna?

Tömma urinblåsan med RIK – tar två minuter att genomföra rent praktiskt men kostar ungefär 2,5-3 timmar i tid per gång. Tid som inte kan användas till annat än vila eller möjligen ligga i soffan och dega. Plugga är ingen idé – det gör för ont för att något ska gå in i skallen. Gå ut till stallet efteråt? Pfft… Gör för ont för att jag ska vara annat än en vandrande säkerhetsrisk kring unghästarna.
Ska jag då tömma med 4-5 timmars mellanrum blir det inte mycket aktiv tid alls vilket helt enkelt inte fungerar. Dessutom sliter varje sådant smärtgenombrott på lederna, jag tenderar ju att spänna en del muskler när jag får ont och dra ihop mig i alla möjliga ställningar. Dessutom ökar fallrisken markant eftersom skallen inte riktigt hänger med utan är för full av smärtsignalerna… samtidigt måste blåsan bli tom ibland (regelbundet) för att jag inte ska få värre problem än de jag redan har. Men det är inte en lösning i längden om det fortsätter så som det är nu.

En skogstur  på hästryggen ger visserligen mental energi i massor men hoppar hästen till och jag inte riktigt är med till 100 % är det som bäddat för ytterligare skador. Hoppa av från hästryggen när jag har tröttat ut mig leder ofta till ytterligare fotledsslitage genom stukningar. Bäckenvärk har jag i princip efter varje ridtur. Även om det ger så mycket mental energi är det inte värt allt fysiskt slitage. Tyvärr. Inte i nuläget…

Sjukgymnastiken kostar fysisk energi och tid men det är den värd, några gånger i veckan iaf. Det ger såpass mycket tillbaka till kroppen så att även om jag tycker att det är pest vissa dagar så hjälper det i längden. Till skillnad från RIK vet jag att det leder ut ur smärtspiralen, inte längre in…

Mycket annat måste numera prioriteras också, som att laga mat istället för att äta något lätt, duscha (fallrisk på hög nivå), städa, umgås med släkt och vänner… Jag och mamma pratade om det idag att så risig som min kropp är generellt har den aldrig varit på en och samma gång. Är mycket som går på ren viljekraft och jag önskar verkligen att vården kunde vara lite mera hjälpsam innan hela jag bryter ihop. Är ju inget som är urakut dåligt utan det mest är lite halvt akut sådär, typ ”behöver hjälp snart men tänker inte sitta på akuten för det”. Det som enskilt påverkar vardagen mest har ni nog redan listat ut är blåsan. Sammantaget är det en jävla soppa men det ser ju inte diverse specialister, alla ser ju bara sin egna lilla del… Och skiter i resten.

Ska egentligen skriva kursprov imorgon men det verkar istället bli att vara hemma och försöka repa mig lite efter dagens försök att klara av skolan. Min syster fick komma och hämta ett mer eller mindre rödgråtet vrak som knappt ens kunde sitta i bilen hem… Å just det, Fröken F mår sämre idag igen i lungorna och hennes livskamrat C fick fång igår. Så har två riktigt sjuka pållar att pyssla om nu. Får mycket hjälp givetvis men det är en hel del jobb med två sjuka hästar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s