Lite off, förvärrade smärtor

Det senaste dygnet har varit hemskt. ONT som tusan och jag har envisats med heldag i skolan. Fått avbryta lektioner för att reda upp smärtgenombrott utanför klassrummet. Inte ledvärk utan allt inuti, allt det där känsliga, basala, i buken som flippar ut helt. Urinvägarna, mag-tarmkanalen och gynområdet. Alltihop samtidigt… Det har ju varit på gång länge nu med det mesta och nu är det helt utom alla rimliga gränser…

Jag är ärligt talat rädd för dessa smärtor och symptomen som hör till, innerst inne vet jag att jag lever lite väl mycket på kanten nu. Men vem tusan ska jag vända mig till för att få hjälp? Det finns ju ingen! Ingen som vill hjälpa och knappt ens då någon hjälp att få. Visst nu ska jag inte gå händelserna i förväg men det är mitt främsta argument för att ligga kvar på rygg och sprattla istället för att försöka hjälpa kroppen. Jag har tillfälligt gett upp på förhand. Ringde vårdcentralen men det var lite god dag yxskaft. Alla vet vi väl att EDS är reumatiskt och kan botas med kortison? 😉 Fick en tid på fredag hos någon ung sak för tarmarna och sedan besök för intyg till skolan/FK en vecka senare hos min ordinarie.

Så nu ligger jag här, röd kring ögonen av tårar från senaste smärtgenombrotten och frustration. Inte ett piller till kan jag ta på många timmar och sömn känns som en utopi. Men jag måste försöka… Jag måste försöka ta mig upp igen på fötterna och kämpa på lite till, klara lite till i skolan och livet i övrigt innan kroppen får klappa ihop helt. Fast det har den nog redan gjort. Fan.

Fröken F är sjuk också, riktigt dålig igår – bättre idag, men det är hennes förbaskade lungor som krånglar. Allt jag kan göra är att försöka balansera upp igen, lindra och hålla tummarna för att hon slipper kortison. I hennes fall kan kortison vara rena underkuren men också en väg till nya besvär. Svår balansgång och i värsta fall riktigt tunga beslut.

Nej, nu kallar toaletten igen…

3 tankar om “Lite off, förvärrade smärtor

  1. Kan tycka att du ska lugna ner dig och tänka på din kropp i första hand, men det är ju bara jag…..
    Du gör ju som du vill.
    Kram på dig!

    • Anna, du har utan tvekan rätt i att jag behöver lyssna på kroppen och backa om allt annat. För det finns ingen Amanda kvar om det inte finns någon kropp 😉
      Jag själv tror att det jag har sysslat med och fortfarande håller på med delvis är försvarsmekanismer. Jag vet att jag inte kan lösa situationen själv. Och jag har inget förtroende för att vården ska hjälpa mig, kanske efter ”krig” men jag har inte energi över till krig.

      Nej, jag ska väl ligga på rygg lite till och sprattla med benen, förhoppningsvis känns det bättre imorgon och lite vila räcker. Eller så är det verkligen inget snack om saken snart… Vi får se. Hatar bara tanken på att behöva kontakta sjukvården igen, trivs oförskämt bra som ”låtsas-frisk” med att gå i skolan… Tråkigt bara att det i det närmsta är ett försök till verklighetsflykt, för verkligheten är att jag är riktigt krasslig.

      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s