Korthus med grund i armerad betong

Förut var hela jag som ett korthus. Tog tid att bygga upp och minsta lilla vindpust välte både kropp och psyke. Trots allting som varit känner jag nu att jag står på en ordentlig grund. Visst, jag faller ibland men jag kommer fortare upp och jag kan begränsa skadan på ett helt annat sätt. Om det handlar om mognad, självinsikt eller att inte bli ett med sjukdomen vet jag inte men det är skönt att kunna känna att jag har kontrollen, åtminstone delvis. Jag kan inte påverka händelserna men jag kan påverka hur jag hanterar dem, hur mycket plats jag låter dem ta och vad jag lägger min energi på.

Det kostar nämligen lika mycket energi att ligga och sura en hel dag i sängen som det gör att rida 20 minuter. Förvisso är mental och fysisk energi inte samma sak, det är som att sätta ett lika med tecken mellan 100 svenska kronor och 100 euro. Funkar inte riktigt. Men med omräkningar så fungerar det. Den fysiska energin jag lägger på att rida en kort stund boostar upp den mentala energin så att jag orkar stå emot energitjuvarna och hantera smärtorna efteråt.

Det här synsättet har gjort att jag skrattar dagligen. I skolan strålar jag och briljerar. Idag fick jag veta att jag fått MVG på bioteknikprovet jag skrev i fredags. Tre bokstäver ihop som jag har saknat att se. Ännu roligare var när jag kom på mig själv med att tänka ”nästa gång ska jag maxa provet istället...” Den ”gamla” Amanda tänkte så! Hon med drömmar och ambitioner, den ”ostoppbara” som skulle rädda hela världen… Hon är tillbaka och gud vad jag har saknat henne 🙂

Jag rider, jag fixar och donar. Får saker gjort helt enkelt.Vissa kvällar gråter jag mig till sömns av smärtor och jag får dagligen smärtgenombrott som stannar upp mig, ibland tvingar ner mig till en gråtande hög på marken. Men jag reser mig igen, det gör jag alltid förr eller senare. Skillnaden är att nu tänker jag inte på dem och oroar mig för när dem ska komma. Jag lever i nuet på ett helt annat sätt än vad jag gjorde för några månader sedan.

Vad som gjort denna skillnad är att jag har smärtlindring att falla tillbaka på. Smärtlindring i grunden + vid behov gör mycket. Förvisso är det lite väl många gånger som det inte räcker till men det har gjort en otrolig skillnad och jag är så tacksam över att jag fick komma till smärtläkaren. Känns som att det gjorde armeringen i min betonggrund. Får se om vi ska skärpa upp det ett snäpp eller vad vi ska göra när jag ska tillbaka på onsdag. Men livet känns typ drägligt igen smärtmässigt… Slipper jag de värsta smärtgenombrotten också är jag nöjd, då kan jag leva så som jag vill… Drömmen vore att klara mig utan läkemedel men jag har vett nog i skallen att förstå att i dagsläget är det inget alternativ. Men vem vet om något år eller två?

Sen finns det situationer där det inte är lämpligt att köra på tills man gråter av smärtor. Trots allt är smärta i grund och botten en varningssignal. En sådan situation är när det gör ont bak i ryggen i intervaller och jag har feber. Som nu. Feber är inte bra i min situation. Men ska till urologmottagningen imorgon och träffa en sköterska för att byta den läckande kopplingen till pigtail katetern så får se vad som sägs då. Läcker även på lite andra ställen och det är jobbigt rent mentalt när jag måste byta kläder hela tiden. Utöver smärtattackerna 24/7 alltså. Men men, det löser sig nog…

Något jag lagt märke till är vilken skillnad i humör det är nu mot när jag åt Provera. Helt plötsligt är jag inte lite arg eller lite glad utan jag skrattar eller är flyförbannad. Okej, kanske inte riktigt (jag är faktiskt ”normal” i humöret mellan varven) men jag upplever att känslorna är starkare nu och det gör livet vackrare att kunna känna ordentligt. Jag hoppas verkligen att vi kan få ordning på strulet med icke-hormonella medel.

Vem vet, en dag kanske jag är en skyskrapa med bara ett balanserande kort högst upp? Oavsett är livet här och nu väldigt vackert och jag vill njuta av varenda sekund så mycket jag kan. Det kommer bli dagar i sängen men jag hoppas på att de ska bli färre och absolut inte heldagar. Jag behöver skratta varje dag för att må bra. Jag behöver leva varje dag, inte bara finnas till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s