De senaste dagarna har hormonerna levt om och jag har varit rätt blödig om mig. Tittade på Breaking Dawn part 1 tre gånger i onsdags (ja, jag är ett stort Twilight fan) och grät varje gång vid vissa väldigt romantiska scener och de känslomässiga minutrarna innan slutet…
Gråtandet har fortsatt igår när jag såg filmen igen och idag när jag lyssnat på musik.
Ibland måste känslorna bara få komma ut och det finns betydligt värre sätt än tårar. Av någon anledning känner jag mig dessutom starkare efter att ha gråtit en skvätt, oavsett orsak, och det behövs.
