Det magiska brevet

Under veckan som gått har man målat upp en bild om att snart ska jag få ett helt otroligt brev från min urolog som förklarar allting. Och jag förväntade mig ett vettigt intyg att lämna till skolan iaf.

Men men, så såg inte verkligheten ut. Intyget var en mening långt och säger ingenting om hur den närmsta framtiden ser ut. Måhända att han inte heller vet men då får han gärna skriva det också. Men nix, en mening om att jag var på akuten 23/1 och that’s it. Alla andra akutenbesök då? Antibiotika kurer? Och framförallt; det FRAMÅT.

Brevet var otroliga fyra rader långt inklusive hälsningsfras. Egentligen var det en bekräftelse på att han läst mitt e-postbrev (e-postbrevet är samma sak som mejl va? 😉 jag fick mig iaf ett gott skratt av den benämningen på ett gammalt hederligt mejl). Sen att mina journalkopior skulle tittas på av en kollega och att nu får vi bara vänta.

Har vi gjort annat än att vänta?!

Så nej, han kan inte ens ha läst halva mitt e-postbrev/mejl. Bara att skicka ett nytt… Det här ledde bara till ett gott skratt blandat med besvikelse. E-postbrev 😀

 

3 tankar om “Det magiska brevet

  1. Det är väl märkligt hur mycket förväntningar man kan bygga upp bara för att man får lite hopp. Det här var är skrattretande. Avvakta, invänta….gah, hur länge kan man göra det? Det måste vara jävligt dyrt i längden att hålla på att dra ut på saker sådär.Vad kostar inte all vård, mediciner, akutenbesök? Sedan all frustration för dig och missad skolgång.

    Bara att inse att hur mycket stöd vi än har av genetiker och eldsjälar runt om i landet så är det likt förbannat helt omöjligt för folk att ta in att man inte kan vänta ut oss, tro att allt löser sig. Under tiden hinner vi få 10 nya problem som ska tas om hand.

    Att man överhuvudtaget får jobba så ineffektivt är helt obegripligt och väldigt omänskligt och ovärdigt för den drabbade.

    Jag tror att du har råkat ut för en klassisk bromskloss. En sån som vill lösa allt själv och sätter prestige i att inte redan från början söka kontakt och själv forska. Vi vet ju att det är så här i vården för oss kroniker. Misstro, skitprat och ett evigt hamna mellan stolarna men nån jävla gång kan man väl få ha flyt i mer än en dag.

    Hade vi själva fått hålla i styrspakarna hade allt gått snabbare men det är klart. Det vi säger och har läst på google (läs pubmed och andra medicinska sidor plus alla kontakter man tagit i flera av världens hörn) det är inte värt så mycket eftersom vi inte har en läkarlegitimation. Att vi kan och vet så mycket mer, det är väl samma inbillningssyndrom som själva sjukdomen. Den där jävla eds’en som inte finns eftersom den inte syns.

    Om de fick leva en dag i våra kroppar. Uppleva hälften av den misstro vi utsatts för. Då skulle nog fan brevet vart 4 sidor långt och bestått av tusen förlåt.

    Jag kan nog gissa vad de säger i fikarummet efter att ha träffat ”en sån där”. Hade jag fått en hundring för varje gång en läkare inte trott på mig hade jag vart mljonär. Blir så arg att jag skulle kunna skriva en hel uppsats men vad skulle den vara värd? Den är väl lika inbillad som allt annat i ens liv.

    Jag hoppas att det här får ett slut snart vännen. Det funkar inte det här och om jag vore du skulle jag byta läkare för hur trevliga de än är (eller vilka ursäkter man än har) så är det skitsamma om de inte kan agera. Nån borde stoppa upp all prestige och stolthet i röven på dem (ursäkta språket). Jag är 33 år, du är 18 och inte fan har jag kommit särskilt långt på dem år som skiljer oss åt först senaste halvåret. Nu är jag redan körd, arbeta kan jag väl se mig om i stjärnorna efter men du som har hela livet framför dig. Nu får de skärpa sig!

    Hoppas de där 4 raderna fungerade bra att elda ur råluften i spisen med!

    Kram och ursäkta att jag nog överskrev de 4 rader jag tänkt att skriva 😉

    • Du är en väldigt klok kvinna Ulrika! Som du säger känns det mera och mera bromskloss men samtidigt, om jag hamnar hos någon annan; tänk om den är likadan OCH världens skitstövel att prata med?

      Nej nu ska jag skriva vidare på mitt e-postbrev 😉

      • Haha 😀 Men testar du får du aldrig veta. Du vet ju om mitt misstag och vad som hände när jag gav upp och slog näven bordet. För första gången får jag hjälp. Det ångrar jag inte en sekund. Mitt liv hade kunnat se bättre ut nu än det gör pga alla nötter eller sk. specialiser som verkligen var specialister, på en enda sak och hade svårt att ta in det som var utanför. Ett specialistutlåtande hängde efter mig iöver 10 år. Det som sagt satte stopp för alla framtida hjälp. Tills jag fick nog en sista gång.

        Jag tror du är på gång. Du vet vad du behöver göra. Frågan är bara om du tar den långsamma vägen eller om du vågar chansa. Det är ditt val. Nästan så man hoppas någon läser det här och inser att det är eld i baken som gäller eller lämna över. Blåslampan går bra på halvfart, om ens det.

        Kör så det ryker för du är värld med än det här. Du är värld att återfå kontrollen över DITT liv i den mån det går.

        Kram vännen och du vet att jag stöttar dig i alla dina beslut men kanske inte alltid skulle gjort på samma sätt själv. Bara det löser sig, det är det enda viktiga. ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s