Offerkofta

Ibland är det riktigt skönt att ta på sig offerkoftan och tycka att allting är mitt egna fel, jag får skylla mig själv och det är så synd om mig. Vara hjälplös.

Kruxet med offerkoftan är att man kommer ingen vart. Självömkan leder inte till att man får hjälp. Snarare tvärtom. Så om jag tar på mig offerkoftan; säg till mig då. För där vinner man ingenting på att vara. Man bara förlorar i längden på det.

Styr sjukdomen istället för att låta den styra dig!

3 tankar om “Offerkofta

  1. Väldigt kloka ord! Me like…

    Ibland, i min ensamhet tar jag på mig den där koftan och känner på den och tänker till hur de stickade linjerna påverkar just mig. Det är ingen vacker känsla, om än nödvändigt i min egen stillhet då jag känner en enorm frid inombords när jag slänger av mig den. I min verklighet tror jag det kan vara positivt ibland att känna efter för att värdesätta det jag egentligen borde. Flummiga ord, kanske för djupa men jag hoppas du förstår 😉

    Kram Annelie H

    • Inget flummigt alls Annelie! Jag förstår precis vad du menar. Man tar återigen kontrollen när man slänger av offerkoftan och det är en fantastisk känsla.

      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s