Trött, lycklig och alldeles slut av smärta

Jag har de senaste veckorna fått den andningsventil jag så länge velat, ett sätt att syssla med hästar utan att utsätta min kropp för risker.

Lära en tjej att rida på min gamla häst.

Kom på i eftermiddags att idag var det lektionsdags, kravlade mig upp ur soffan i lagom tid och sen ut till stallet. Fixar i ordning häst och stall snabbt tillsammans glatt skvallrande och sen är det dags för det jag är rätt bra på och som hon vill lära sig, ridningen.

Jag saknar hästryggen. Jag saknar adrenalinkicken man får av att hoppa högt och den magiska känslan när allting stämmer. Jag saknar samhörigheten, samspelet mellan häst och ryttare. Samtidigt tycker jag om att instruera, korrigera de små detaljerna och hjälpa andra att bli bättre.

Så idag har jag först stått i stallet och pekat och sen hoppat runt på ridbanan med kryckan i högsta hugg, snabb med att påpeka brister och berömma förbättringar. Jag trivs med att vara läraren och framförallt märker jag hur mycket gladare min häst har blivit av att bli stimulerad regelbundet. Det här gör mig faktiskt lycklig. Jag har svårt att tänka mig ett liv utan hästar samtidigt som jag inte klarar av stallsysslorna själv i dagsläget.

Samtidigt har jag ett par unghästar till i hagen bredvid som jag själv ska rida. I alla fall är det målet. Och för att nå dit behöver jag hålla mina kunskaper uppdaterade = ytterligare något som kommer nu när jag instruerar någon annan.

Jag önskar att det här bara var positivt. Jag önskar att jag satt här med ett saligt leende, nöjd  med dagens ”jobb”, för det är jag. Jag är jättenöjd. Men samtidigt har min kropp fått sig en rejäl omgång och var jag lite dålig imorse är jag definitivt dålig nu. Kroppen värker, illamående, tarmstrul, feber (med Arcoxia i kroppen…), trött och lite små yr. Fått avstyra alla planer på att fungera som människa imorgon.

Trots allt det ser jag fram emot nästa gång.

2 tankar om “Trött, lycklig och alldeles slut av smärta

  1. Det får vara värt lite extra elände ibland helt enkelt. För att göra det man mår bra av och drömma ska man aldrig sluta med för under har skett förr!

    Se till att vila upp dig nu och sen påt igen bara 🙂

  2. Precis Ulrika, hästarna tänker jag ALDRIG släppa! Har till och med kollat upp så att det finns ridskola nära universitetet i Slovakien så att jag åtminstone kan gå och dra in den härliga stallukten då och då 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s